En liknande sort

För en tid sedan lockades jag att ta en provprenumeration på Mmagasin, en månadstidning för mogna kvinnor.  Inte vet jag varför, fråga mig inte! Det var inte någon åtråvärd premie jag ville åt, å nej.

Jag har tagit en provprenumeration på ovan nämnda skrift förut, då med premie. Jag fick en scarf av något märke jag inte förstår att uppskatta samt en matchande necessär. Minsann om det inte slank med ett doftljus också. Vanilj.

Jag som aldrig använder scarves, jag är ju inte schaltypen! Inte ens när jag rotar i min stökiga necessär bär jag matchande scarf. Så hur tänkte jag? Scarfen ligger kanske längst in i en byrålåda, eller möjligen i det stökiga klädskåpet, skrynklig och dan och väldigt oanvänd. Men necessären är helt ok. Jag hade ju bara tre innan.

(Som jag fått som premie någon annnanstans ifrån, Yves Rocher typ.)

Jag avslutade alltså prenumerationen innan den blev dyr och tillsvidare och besvärlig att säja upp, och sedan dess har jag jagats med blåslampa. Ska du inte ändå…? Du missar ju….! Nu har vi ett fantastiskt erbjudande för bara dig, Anna! Osv osv…

Jag tillhör rätt målgrupp.

Tillsist föll jag alltså till föga, men jag valde bort premien (“en handväska du bara måste ha”).

Jag använder aldrig handväskor. Är inte handväsktypen. Heller. Och handväskor är svårare att stuva undan i byrålådor.

Men varför? Har jag äntligen fattat att jag är kvinna 50+? Att jag borde börja tänka på pensionen? På att placera mitt stora (host host) kapital rätt? På att börja stavgå och lättgympa istället för att köra sex tuffa fyrhundringar i spikdojor på idrottsplatsen på lördagsmorgonen? Kanske är det till och med så att jag har blivit intresserad av att köpa baddräkt som håller in och trollar bort!!!!??? Draperingar! Inga korta tights och linne längre, ajabaja, dölj dina fladdriga triceps och din platta bakdel, gamla kvinna!

Men sönerna visar inte minsta tendens att producera mig ett barnbarn eller två, att förhålla mig till och lära mig klädmatcha, så….varför….?

Jo. Det är såhär: jag är egentligen en bokläsare. Jag har läst och läst och läst och när en bok har tagit slut har jag upplevt en stor tomhet och längtat efter en ny. Jag har förlorat mig i dem. Uppslukats, känt med dem. Längtat.

Men det har ebbat ut, tagit slut. Den senaste tiden, kanske året, halvåret, har jag inte klarat att läsa. Inte för att jag inte ser eller så, utan för att jag inte kan koncentrera mig! Tanken flackar och texten blir inte till scener i mitt inre utan bara tecken utan sammanhang. Ord, utan djup. Till och med en spännande kriminalroman av favoritförfattaren blir platt. Jag minns inte vad jag har just läst och fångas inte. Fastnar inte.

Det är tragiskt, en sorg för mig. Jag vill återvinna min läsning! Min bokvärld.

Nu ger jag mig en desperat chans: jag startar med ett lättsamt men inte totalt hjärndött magasin riktat till kvinnor som jag. Innehållande flärd och bilder men även djupare artiklar, om relationer och sådant som jag kanske klarar att koncentrera mig på och intresseras av. Jag får öva mig….börja om….

….så tänkte jag.

(Jag fick erbjudande om en Hemmets Journalprenumeration också. Men där går gränsen!)

Det går sådär med läskoncentrationen. Jag fick nummer två igår. Baddräkter och jättedyra kläder för mogna damer.

Men också en artikel om Barbro Lindgren, författarinnan. Hon som har skrivit barnböcker ni vet, bland annat de där lite märkliga om Loranga och Masarin, hade svårt för dem en gång i tiden.

Artikeln fångade mig! Jag känner en sorts släktskap med den kvinnan. Hon verkar vara nästan lika skum som jag. Promenerar, filosoferar, tidvis ganska svart i tanken men alltid med distans…..har svårt för mingel, konversationer, traditioner och högtider. Skriver skriver skriver och skriver. Går och går och går. Klurar och grunnar på tillvarons märkligheter – vad händer när vi dör och varför i hela friden är varje liten palsternacka (på ica) inplastad i en egen skyddskostym?

Ok, palsternacksfilosoferandet var inte Barbros, utan bara mitt. (Men så himla onödigt, eller hur? Med all plast, alltså. Om varenda liten rot!  Vilket jobb….och hur går det till?)

Författarinnan läser massor av böcker och njuter av dem.  Det gör förstås inte jag, för närvarande.

Men jag kan jag kan smsa! Och mer därtill med min älskade oumbärliga smartphone som revolutionerat tillvaron. Det kan inte hon, men hon är ju åttio plus….

DSC_1931

 

 

 

Advertisements

One thought on “En liknande sort

  1. Tidningarna borde stå i kö och ropa efter ännu ett av dina kåserier. För så underhållande är det att läsa. 😊
    Jag undrar också varför palsternackan har plast. Fullständigt onödigt och jag måste brottas med den sega plasten.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s